Konventionen

UNESCO är FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur. UNESCO:s generalkonferens antog 1972 en konvention om skydd för världens kultur-och naturarv, världsarvskonventionen. Bakom beslutet låg ett konstaterande att kultur- och naturarvet alltmer hotades av förstörelse.

Sverige anslöt sig 1985 och nu har ca 180 länder undertecknat konventionen, som innehåller artiklar bl.a. om vilka skyldigheter undertecknande länder har när det gäller att ta ansvar för sitt natur- och kulturarv. Förutom skyldigheten att skydda, bevara och till kommande generationer överlämna de utvalda kultur- och naturarven ska varje land sträva efter att på olika sätt stärka medborgarnas uppskattning av och respekt för kultur- och naturarvet.

Innebörden

Ett av syftena med konventionen är att i varje land skapa förutsättningar för bevarande av kultur- och naturarv och att fästa uppmärksamheten på de mest framträdande objekten och utveckla ett internationellt samarbete för att skapa bästa möjliga garantier för att världens kultur- och naturarv ska kunna skyddas och i gott skick överlämnas till kommande generationer. Anslutningen innebär också en skyldighet att respektera världsarvsobjekt på andra staters territorium och att ekonomiskt bidra till vården av objekt i länder som saknar egna medel för ändamålet.